Månadens ros

Går till den snälla killen som gav mig sina servettpaket när jag fick näsblod på Stockholms tågperrong. Så snäll och hjälpsam och brydde sig verkliggen om hur jag mådde trots att jag måste sett ut som en galning med blod över hela ansiktet och förvirrat irrade runt och försökte gömma mig.

Tack!

My-Robyn


Fotografiska (VARNING! för starka bilder)

Inga bilder i det här inlägget tillhör mig utan respektive fotograf nämnd i inlägget

I Tisdags var jag och faster på Fotografiska och kollade på de fem utställningar de hade där. När vi äntligen tog oss dit så var vi lite oroliga att vi inte skulle hinnna med allt men det gör man. Vi tog en fika och kollade lite på utsikten samt hängde i shoppen och ändå så var vi inte där i två timmar.

Joel-Peter Witkins bilder var smaklösa. Jag kan se det fantastska i hur hans bilder är upplagda och skapade MEN med den talangen han har att skapa en helt fantastisk bild UTAN att manipulera den det minsta så känns det helt sjukt att han ändå väljer att ha döda människor med på sina bilder. Jag förstår inte hur han fick den söta modellen att ligga mellan 7 avhuggna och halvruttna huvuden. Bilderna är i övrigt udda på ett "Mirrormask" eller Disturbia circus vis och vissa av hans bilder är helt okej.

Hur fick han modellen att ställa upp?


Lennart Nilssons bilder är kul att se eftersom han är så känd och de är verkligen intressanta. På Fotografiska har man nu chansen att se ett urval förstorade och bakgrunds..lysta...upplysta.

16 veckor gammalt foster

 

From Back Home heter Anders Petersens utställning och den är en salig blandning av bonnigt sköna bilder. Det är verkligen bilder "from back home". Underbar känsla i nästan allihop.

Bonnigt men så charmigt för en bonne som mig

 

Vee Spears är min favoritutställare just nu på Fotografiska. Bilderna är artzy och sagolika. The Birthday Party är värd att ses och så fort jag inte är fattigare än uteliggarna på plattan så ska jag köpa boken som kostar 240 svenska kronor i Fotografiskas shop.

Untitled #15

 

Untitled #16

 

Annie Leibovitz är huvudutställaren och det är bilder tagna mellan 1990-2005 som visas på utställningen. Hon är helt fantastisk på att ta porträtt och jag skulle kunna titta på människorna på bilderna hur länge som helst. Det är familjebilder, presidenter, skådespelare, naturbilder och krigsbilder. Jag känner mig dessutom väldigt kulturell nu när man sett en utställning av The Annie Leibovits.

En familjebild och en av mina favoriter

 


Snälla hjälp mig med min sjukdom

Vad är det med mig som gör att idioter dras till mig? Jag råkar ständigt ut för helt sjuka situationer och missförstånd. Därför har jag på senare år blivit konsekvent med att säga övertydliga NEJ när jag verkligen inte vill något eller när jag är osäker ett övertydligt JAG SKA TÄNKA PÅ SAKEN SÅ FÅR VI SE. Det har gjort mitt liv mycket enklare.

Den senaste sjuka grejen som ändå hänt mig trots mina nya riktlinjer är följande:

Sitter och skriver på avtalet för lägenheten, ungefär en månad innan vi ska flytta in, (har precis köpt lägenhet) och då frågar säljaren om jag inte vill ta över hennes TVabonemang.

Eftersom att jobbiga situationer alltid uppstår när jag ska göra någonting som involverar kontakt med okända människor så börjar det nu blinka rött framför ögonen och sirenerna ringer i öronen.


Men så påpekar hon att det inte blir några avgifter för oss då... (notera att hon sa DÅ). Hon skulle slippa uppsägningen och vi skulle få hennes grejer för TVkanalerna och ingen av oss fick då några extra avgifter eller uppsägning. Va fan, tänker jag och säger:
-"Ok, det låter ju bra. Men jag kan ingenting om sånt här så jag vill att Kalle ska titta på det också".
-"Ja, visst. Inga problem" svarar hon.

-I början på April hamnar papprena i lådan.
-Kalle(sambon) ringer Tele2 och ställer några frågor som de inte kan svara på men de ska återkomma.
-De ringde såklart inte tillbaka fast vi ringde flera gånger.
-Sambons mamma får en stroke och svävar mellan livet och döden i en vecka (inte relaterat till papprena).
-12 April genomförs köpet på banken och vi berättar vad som hänt.
-Några dagar senare messar säljaren och klagar på att hon fått en räkning "som hon inte vill betala"(redan nu märks det en speciell attityd).
-Sambon tar tag i TVgrejen igen och ringer Tele2.
-De säger att betalningsperioderna är från den 1a till den 1a och eftersom hon lämnade papprena till oss i April så har vi April ut på oss att skicka in papprena. Hon skulle varit tvungen att betala den här räkningen hur eller hur.
-"Skönt!" sa vi, "Över två veckor kvar".
-Men nu börjar sms och samtal regna in. "HAR NI LÄMNAT IN PAPPRENA???".
-Svarar att "nej, men vi jobbar på det" och ber henne prata med min sambo om det här istället för jag har för mycket att göra. Whats the rush liksom? Och säljaren svarade inte ens när Kalle ringde.

Ja måste få sticka in här att vi nu höll på med att flytta ut ur vår stora tvåa in i en liten etta som vi dessutom skulle bygga om! På två veckor! Och jag jobbar heltid och pendlar och Kalle är sjuk. Vi har inte körkort någon av oss så när ingen kunde hjälpa till så fick vi GÅ fram och tillbaka med grejerna. Vi gick upp direkt när vi vaknade (aldrig efter 7) och höll på tills vi gick och la oss klockan 1 på natten. Dessutom så var jag tvungen att totalstäda nya lägenheten eftersom att säljaren uppenbarligen inte vet vad rengöringsmedel eller varmt vatten är för något. Vi har fortfarande inte hunnit besöka Kalles mamma på sjukhuset sedan innan den 12e!

Det är tyst i några dagar men så börjar det om. Messade och ringde flera gånger varje dag. Vi fattde ingenting. Vi orkade inte och hann inte svara på skiten. Inte för att vara dryga, utan för att vi inte orkade säga samma sak om och om igen. Hon svarade dessutom inte när Kalle ringde. Respekterade inte att jag inte ville att hon hörde av sig till mig (jag hade ALLDELES för mycket ändå). Vi kände oss trackaserade av hennes otrevliga och onödiga sätt.

I ungefär en halv dag pratade Kalle och jag om att vi bara skulle riva papprena och skita i henne. Det var fan värt 1000 spänn(en summa som stod på pappret hon gav oss) för att be henne dra åt helvete när hon inte kunde betee sig som folk. Vi hade inte ens ett muntligt avtal om att vi verkligen skulle ta över TVn. Men så kom vi på att så barnsliga är inte vi. Vi sket i att Tele2 fortfarande inte svarat på våra frågar och skickade in papprena. Kalle ringde säljaren och sa att nu ligger papprena på lådan. Detta var EN HEL vecka innan sista April, alltså den 22 April, och gott om tid till den sista. "GAWDH! Äntligen så slipper vi henne!" Jublade vi i kör.

För några dagar sedan stod säljaren utanför vår dörr (jag satt i Sthlm men pratade med Kalle på mobilen just då (ok, vi pratar jämt) så jag hörde stycken av samtalet). Hon var nedlåtande, arg och skällde ut Kalle och krävde att vi skulle betala hennes räkningar. Över gränsen för hotfull var hon oxå. Min kille borde fan få medalj för hur trevlig och saklig han lyckades vara! Av någon anledning hade inte papprena kommit fram.

När säljaren(läs galningen) gått igen så börjar jag knåpa ihop ett argt sms. Låååångt blev det. Och argt. Men jag höll mig ändå på samma eller högre nivå än vad hon visat upp.  Det gick ungefär ut på att i helvete att jag tänker betala dem någonting när de tjänar pengar på at vi tar över deras abbonemang, även om de får betala en räkning mer än vad de hade tänkt. Jag hann även ringa Tele2 under tiden för att fråga vad det skulle kosta oss att teckna eget abonemang. Svaret var NOLL KRONOR. Helt nytt boxerpaket skulle kosta NOLL KRONOR. Alltså ljög hon mig rakt i ansiktet när vi pratade om det. Avslutade smset med att säljaren antingen fick komma och hämta sina (skitiga (japp, helt svart var det mellan knapparna)) grejer eller så kommer pappret in när det kommer in (Kalle lägger dem på lådan imorgon isf).

"Det är uppsagt nu så ni kan fixa allt själva" kom det tillbaka.

Det svarade jag inte på utan ringde Tele2 för att beställa eget abonemang. Då fick jag dessutom veta att boxen och kortet hör till lägenheten!! Så det var inte ens hennes grejer utan föreningens!

"Tele2 stängde klockan 8 så det är inte uppsagt. Skicka in papprena imorgon så att vi slipper er mer" pep in på mobilen.

Avreagerade mig lite till (över dålig städning tex... har burit på det sedan vi flyttade in) och sa att det var ett bra beslut av henne att säga upp abonemanget istället så att vi slapp ha mer med varandra att göra. Jag slängde in att hon fick hämta sina saker innan fredag annars slänger vi dem, bara för att se vad hon skulle säga liksom.

Japp, då kom det äntligen. "...Det tillhör lägenheten...". Jaha... men om du nu visste det varför sa du inte det med en gång istället för att ljuga? Jag är en jävligt schysst människa så jag hade antagligen tagit över abonemanget ändå.

Sen skickade hon något där hon ifrågasatte att lägenheten inte skulle varit städad bla bla. Jag svarade skitlångt i typ 6 sms om bara köket. (Vill säga att jag ALDRIG gick till personangrepp i något av smsen)

Fick svar men det raderade jag utan att läsa vad det stod. Det var lika bra... annars hade sandkastningen bara fortsatt.

Igår ringde hon på dörren. Kalle orkade inte öppna. Vi hade liksom inget mer att säga varandra eftersom att vi inte längre tänkte ta över deras grejer och alla saker hörde till lägenheten. (Ja, Kalle och jag pratade såklart på telefonen igen) Och helt ärligt så är vi lite rädda för henne, hon verkar inte helt frisk liksom. Men hon slutade inte. Hon plingapligaplingaplinga, knackaknackaknacka, skrek i brevlådan, ringderingderingde, skrek i brevlådan om och om igen. Två långa omgångar. Sedan gick hon äntligen. Hon ringde från ett okänt nummer på Kalles mobil. Kalle svarade inte så vi kan iofs inte vara säkra på om det var hon eller inte. Sen kom hon tillbaka och började om igen. Jag sa åt Kalle att nu får han ändå gå och se vad hon vill (i huvudet ville jag be honom ta med sig en kökskniv till dörren för självförsvar).
-"Jag vill ha mitt kort!".
-"Vad är det för liv?"
-"Jag vill ha mitt kort!"
-"Vad är det för liv du håller på med?" (Jag påpekar i telefonen att "kortet är inte hennes men ge det till henne för fan så hon går!)
-"Jag vill ha mitt kort!" ("Ge det till henne" skriker jag i telefonen)
Kalle går och hämtar kortet.
Hon sliter det ur handen på honom och springer därifrån.

Oh my lord, please say that this was the last we saw of her.

Kan någon snälla säga vad fan jag gör fel?? Varför blir människor såhär runtomkring mig? Jag undviker nya kontakter så långt det går. Jag har verkligen lärt mig att vara tydlig med främmande människor. Jag är alltid glad och trevlig i viktiga möten (som med en säljare) och håller mötet kort. Vad gör jag för fel? För det kan helt ärligt inte finnas så många idioter i världen att det är normalt att råka ut för dem såhär ofta eller i den här graden!
När jag var mesig och otydlig kan jag förstå att andra utnyttjade det men när jag skärpt mig så händer det ändå.

I.Give.Upp.

Såååg ni!? Såg ni!?!

Jag dör. Finss det något pinsammare än EMD??????? Ja, jag behöver precis så där många frågetecken, för jag dööööör! Det var en sådan besvikelse när jag äntligen lyckades se ett "Så ska det låta" avsnitt. I love the show! Love it! Och det andra laget var underbart, måste ta reda på vilka de är.

GAAAAH!

EMD är så jävla nöjda med sig själva, får hela programtiden att spenderas på dem, de sjöng "sina egna" låtar, det var så intränat, det var så falskt, det var så ego och framförallt genomskinligt! Kalle och jag låg och skrek åt tvn halva programmet; "Hur kan de vara så pinsamma!", "Varför har inte skiten klippts bort?", "De måste ha betalat någon!".

Jag avlider.

[Bild saknas på grund av kväljningsrisken]

Jag har hittat en rolig blogg

Innan har jag kräkts lite i munnen varje gång jag försökt mig på att läsa bloggar som är skrivna av två eller flera personer men den här är verkligen skitrolig. Read it!

Linköpingsresan

Mycket film, sjukt mycket godis.

OTREVLIGA JÄVLA URINVÅNARE. Hur fan(!) kan resten av Sverige påstå att det är i Sthlm som folk är dryga och omöjliga att umgås med?? HUR!?

Asmysig och kul förfest som lite snöppligt slutade på toalettgolvet runt 00:00 (it wasnt me and I have the pictures to prove it!) Blev dessutom firad med partyhattar och megabalong.

På IKEA som vi bara gick in på för att vi ändå var där hittade jag bordet jag vill ha, på utförsäljning!! Tack IKEA för att den infon finns på nätet!(ironi). Så jag lyckades få bordet jag vill ha(fanns bara 4 st kvar!) 300 spänn billigare. Wohoo!

Gick på husesyn hos världens bästa Amelie som har världens finast inredda lägenhet. Är så avundsjuk på folk som kan inreda! Mitt hem ser ut som en loppmarknad.

Första inlägget på nya datorn!

Har dragit med fotölj och fotpall bort till hörnet där det finns ett uttag. Pyjamas och morgonrock är på och Naruto 6,7 och 8 ligger bredvid mig. Ahhhh.

Nu har jag alltså skapat första blogginlägget på nya datorn, min dator :)


Årets gratisspel??

Återigen har någon annan gjort DET. Hittat något roligt till mig!

Follow the leader...

------------------------------------------------------------------------

Ha! Det finns såklart till världens bästa Ipod oxå!


Tänker drömma lite

Förr var jag alltid avundsjuk på och beundrade de som jobbade livet ur sig och levde som råttor för att sedan kunna göra helt fantastiska resor i 6 månader. Inte för resandets skull utan för moralen. Har aldrig kännt det där suget att jag bara måste ut och se världen (kanske ska tillägga att vi i familjen åkt på flertalet skidsemestrar, londontrippar, sommarveckor till Gotland, varit på Gran Canaria och lite ströställen i övriga Västeuropa... kan spela in lite) eller åka på suparresor med polarna. Det har inte varit min grej.

Men nu när jag blivit gammal... faaaan! vad jag längtar efter solsemestrar och exotisk kultur. Jag ska verkligen försöka spara semester i år. Jag ska spara semester i år! Sen i höst/vinter ska jag spana varje dag efter bästa och billigaste sista minuten resorna. Siktet är inställt på Thailand eller Afrika, minst två veckor.

Alla bilder är tagna från google.se

Jaja, nu har jag gnällt färdigt för idag

Av någon anledning så har väldigt många redan börjat fråga vad jag önskar mig när jag fyller år... och detta har ju fått mig att faktiskt tänka efter och längta! Men det är långt kvar till jul sedan så jag måste ju önska mig något riktigt bra... hmm.

  1. En bärbar dator. Men jag kan inte bestämma mig om jag bara vill ha en minidator eller en som det faktiskt går att spela på.
  2. En röd eller lila sjal från LVs nya djurkollektion



Bilderna är tagna från google.se


När blir man för stor?

Jag har upptäckt att jag slutat med en massa av mina favoritsaker sedan... ja, jag vet inte!

Spelar knappt spel längre. Tycker inte att nya spel är värda pengarna. Tröttnar snabbt och även om jag lyckas spela igenom spelet så vill jag inte längre spela om det som andra klasser.

Jag går inte till serieteket längre. Kunde sitta där i timmar och läsa en massa konstiga grejer eller för att desperat se om inte boken jag väntade på skulle lämnas tillbaka under dagen. Bland annat hittade jag en serie skapad av en tysk homosexuell man som skrev om just homosexuella män. Skitrolig. Han kanske inte var tysk förresten... kommer inte ihåg.

Jag brukade gå på bio var och varannan dag, mitt i veckan och mitt på dagen. Det som är bra med att gå mitt på dagen mitt i veckan är att det nästan aldrig är något folk! Det känndes helt jävla underbart att ha nästan hela Saga biografen för sig själv.

Sergelstorg-SFbokhandeln. En sträcka jag gått fler gånger än vad jag haft sex. Jag tyckte att det var så totalt värt det! "ÅH, det är inte långt alls, det går så fort." Det var så roligt på SF-bokhandeln. Jag önskade mig ALLT.

Läsa... läser inte ens varje ord i en manga längre.

Idag har jag aldrig tid för något av ovanstående. Jag hinner bara inte. Jag orkar bara inte. Vad fan har hänt med mig? Jag är 24 år gammal och har inte en ungjävel så långt ögat kan nå.

Varför tråkar jag bort mitt liv?

Äntligen börjar man bli kallad på lite visningar!

En ungdomslägenhet i Hässelby och en etta för 7K på Lidingö... men men.

Beggars can't be choosers!

Marabou Toffee Walnut

Äcklig. Den var verkligen äcklig. En av de största anledningarna till att jag är tjock är att jag inte kan låta bli att äta om det finns något att äta. Men den här hade jag inga som helst problem att låta bli. Vad tänkte Marabou på?

Bild tagen från google.se

Nytt år

Julen bringade mycket fina klappar som vanligt. Fick bland annat:

  • En fotoskrivare från HP med alla tänkbara bra funktioner (måste köpa ett nytt skrivbord så att den får plats bara)
  • Fotopapper och extra patroner
  • Törnrosa
  • Svärdet i stenen (fan vad bra den filmen är alltså)
  • Origins (film)
  • Stekpanna
  • Presentkort på coop
  • Presentkort på IKEA
  • 4 muggar designade av Lasse Åberg (julmuggar, så jag kan packa ner dem i en låda tills nästa år utan dåligt samvete... de är jättefina men jag har redan typ 50 muggar)
  • Tårtfat (tyvärr är det spårlöst försvunnet... det har väl party tillsammans med min internetbankdosa)
  • Historisk världsatlas (ja... jag önskade mig den)
  • T-shirt (av syrran... den framhöver varje härlig valk från hals ner till höftern)
  • Gråvit sjal
  • En hel del brödkorgar
  • Bärbar hårddisk till datorn
  • Lerpanna att ha i ugn
  • Allmanacka
  • Pengar
  • Lakan
  • Kryssning till Åland
Jag skriver "bland annat" utifall att jag skulle missat något. Fick lite småprylar också såsom godis från China town, London, och en snögubbemjukis.

Aja, måste gå och lägga mig så jag orkar upp till banken imorgon. Måste sätta in julklappspengarna så att jag får cash på kontot. Som sagt så har mitt tårtfat och internetbankdosa åkt på privat semester.

Var ska jag bo?

Tre visningar på en timme. De ligger ganska nära varandra så jag borde hinna men... ja... jag är ju som jag är: STRESSAD. Boende är hemskt. Var fan ska jag bo? Hur ska jag ha råd?

Det enda jag vet är att jag inte orkar pendla längre.

Jag ORKAR INTE!

Jag bor hellre i en skokartong och bråkar varje dag med Kalle om att han är ivägen hela tiden än pendlar. SJ ger dig mental ohälsa.

Och som man längtar hem!

Pendla is shit.

Feels good

Är så glad att det har börjat diskuteras! Det kunde inte gått bättre än att först aaaEaagoaaina tar upp det och att även hennes mamma vill ta upp ämnet. Många unga vuxna och vuxna vuxna kommer läsa, tänka och diskutera =)

Hoppas i alla fall att denna diskution, som Fridah Jönsson startade, leder till att någon därute får en godare jul i år.

Drömvinsten

191 MILJONER KRONOR var drömvinsten uppe i när jag kollade sist. 191 miljoner kronor... Varför är jag inte bra på hästar(?), varför har jag inte sjukt med tur?

191 miljoner spänn... Ni kanske inte tror mig nu men jag brukar ganska ofta tänka på vad jag skulle göra om jag vann mycket pengar. Har till och med gjort en mental lista:

1. Alla i min familj och Kalles föräldrar skulle få en ny bil.



2. Jag skulle köpa drömlägenheten i City med typ 4 gästrum. Självklart måste den ha terass och ligga högst upp i ett hus på en kulle och ha hiss.

3. Jag skulle vilja köpa en lägenhet på Manhattan i New York eller i centrala London.



4. Bjuda familjen på en Tokyoresa.

5. Jag skulle köpa en semestervilla i ett varmt land som ligger tillräckligt nära för att bila/åka tåg till så att mamma kan följa med. Den ska ligga avskilt så att mamma törs ha baddräkt på sig.



6. Jag måste väl typ placera pengarna så att jag inte har skattat bort hela skiten efter bara ett par år.

7. Jag skulle gå till en personlig tränare och bara jobba halvtid.

8. När jag blivit smal och slipper skämmas i bikini ska jag börja resa. Skulle vara kul att ta med farmor och farfar på lyxkryssning på Hurtigrutten... inte för att man har bikini på sig på just den resan.


Alla bilder är tagna från google.se

Har inte Isbaren smält?

Fick en flashback när jag kollade förstasidan på Blogg.se idag. Isbaren i Stockholm?? Hamnar man helt ärligt på förstasidan för att man varit på Isbaren i Stockholm? Jag var där för ... 6 år sedan... snart 7. Kul att den överlevt men det känns lite old, people.

Undrar om den blivit större? På min tid var man tvungen att boka tid och tiden var begränsad. Det var ganska trångt och man kunde inte vara mer än 15 personer totalt för då började inredningen smälta. Inget ställe att träffa folk på precis ;)

Marabou Crip'it är testad

En besvikelse. Stora, klumpiga bitar och för hård för att det skulle vara behagligt att bita av mindre tuggor. Kexsmulorna smakade bara kexsmulor. Om man vill ha choklad med kex i kan man mycket hellre ta Marabou Digestive som har bättre storlek på bitarna.

Tidigare inlägg
RSS 2.0