aeriel

Har börjat tänka på det där med att plugga igen. Måste ju ändra så mycket i mitt liv då. Och kommer jag klara att plugga? Jag tror ju inte ens att jag kommer in men om jag gör det... är det typ min skyldighet att plugga då? Att ta vara på chansen? Jag borde vara tacksam för att de ens ger min chansen med min studiebakgrund?

Hur gör man för att klara studierna? Orka med allt tråkigt och stressen? JAg är grymt avundsjuk på alla som bara behöver höra eller läsa något en gång så kommer de ihåg det sedan. Är ännu mer avundsjuk på dem som orkar läsa/plugga 8 timmar om dagen. För det här är ju ett jobb. Att pluga är ett jobb.Om jag inte klarar att plugga -klarar jag att jobba då?

Jag är numera medlem på tradera. Ännu ett stressmoment. När ska jag buda, hur mycket, när är det stop, hinner jag, vad finns det, är den äkta, är den värd det, finns den billigare??? Så fortsätter det. PLUS att det är beroendeframkallande. Jag vill ju typ ha varenda väska i hela världen och här finns de... men kommer jag hinna först? buda mest? AAARGH!

Jag får panik vid tanken på att inte ha någon legitim flyktväg. Jag vet redan nu att om jag tackar ja så finns ingen återvändo och det innebär totalbokning! Du kan inte komma mitt i och gå när som. Du måste bidra med något. Tänk om det suger? Om det inte känns rätt?

• Du sitter på kafferep med byns alla gamla tanter och får inte gå därifrån fören klockan fem... nu är klockan 12.  Hjärnan håller redan på att rinna ut genom öronen på dig av tristess.

• Du ska gå på stan/ta en fika med en kompis kompis för ni ska börja lära känna varandra bättre... men du tycker att hon är rätt tråkig och ni har inget gemensamt intresse. När är det ok att säga att man måste gå?

• Du följer med och hälsar på en vän till familjen över helgen. Vännen har hundra skrikande, äckliga ungar som klättrar på dig. Man måste vara knäpptyst från och med att de går och lägger sig kl 8 på kvällen men man ska acceptera att de river huset klockan 6 på morgonen. De går in när du byter om, bänder upp låset när du sitter på toa eller duschar... om det ens finns något lås. Får man ångra sig och åka hem?

Jag föreställer mig redan innan hur jobbigt jag kommer tycka att det är och det tar tvärnit i hela själen. JAG VILL INTE. Jag vill hem och byta om till mina mjukiskläder, laga min mat, titta på min tv, krama min hund, ringa mina homies, och spela spel på datorn. Jag behärskar inte de sociala teknikerna "kallprata" och "bara hänga". Det blir tyst, olustigt, stelt och tråååkigt. Jag har faktiskt försökt och kan helt ärligt säga att de senaste ansträngningarna att skaffa nya "riktiga" vänner har slutat i katastrof. TOTAL KATASTROF!

fan vilket skumt inlägg det här blev men du fattar vad jag menar?

Det var gröna dagar i Metro och alla gav förslag på vad som ska göras för att rädda planeten. Andra artiklar försökte skrämma läsaren med att 2030 kommer vi behöva två jordklot. Jag tänkte samma som alltid: Barngräns i ALLA länder! Såg att en farbror tyckte likadant som jag i en artikel... han ansågs ha radikala åsikter. What?! Varför är det så fel? Titta på alla amerikaner som bor i trailerparks, alla uteliggare och kriminella i Sverige, INDIEN, alla barn på barnhem, vi lever över våra tillgångar, jorden klarar inte av att alla människor får samma standard som vi i väst, VI ÄR FÖR MÅNGA!

Jag älskar mina syskon och är glad för att jag har syskon men det funkar inte längre. ALLA länder måste minska sin befolkning om det ska hålla i längden. Vi som förstått det här måste helt enkelt börja. Mer utbildning till Afrika och Indien! Ni kan inte skaffa 20 ungar per familj längre! Hitta ett annat pensionssystem.

Var slåss man mest? Jo, där det är trångt.

Många ifrågasätter att jag har hund; min svärfar, min chef, mamma... jag själv när jag inte kan göra allt jag vill. Måste vara hemma från jobbet ibland, missar utekvällar, kan inte resa hur som helst. Det är lite begränsande minst sagt men han är ju så söt!

Det är skiiiitjobbigt. Så fort man måste göra något som innefattar länsgränser, kommuner och annat statligt skit så måste jag ta ledigt från jobbet!

Hade inget mer att säga.

varje gång känns det som att en helt ny nivå av baksmälla is nådd. Däckade innan jag hann dricka en liter vatten så huvudet kändes som att det skulle gå i tusen bitar så fort jag andades för tungt. Men det var roligt! Sprit är min vän.

Kalle ska raida så jag hinner inte skriva mer. GOD NATT!

... jag vill börja plugga. Det jobbiga är  att vi precis flyttat in i Strängnäs dyraste 3a, köpt en massa nya möbler till den och flyttat upp alla mina saker från Mamma och Sthlm. Ska vi flytta nu igen? För att bo kvar där vi bor nu när jag pluggar är helt omöjligt.

Ännu en gång har jag målat in mig i ett hörn. Hur ska det här gå till? Ingen kommer ju vilja byta med oss eftersom 5orna i Strängnäs är billigare än vår 3a och vi vill inte bo med färre rum. SSM kommer aldrig låta oss byta igen eftersom de äntligen lurat på någon deras dyraste lägenhet.

Ta ett djupt andetag...

Kalle bestämde att vi ska ha inflyttningsfest på lördag. Det är väl ok... men han bestämde det på tisdag kväll, samma vecka. Ok, men om jag vill bjuda någon då? Filip och Sara är närmast geografiskt och de har ju planer 3 dagar innan samma helg. Alla mina kompisar är mer eller mindre utspridda över olika studieorter. Och i lågkunjukturens anda är det inte alla som kan göra en 30 mil lång resa helt spontant. Sa jag att det är enkel resa?

Min lärares min var obetalbar. Där stod hon och skulle förklara för 30 asgarvande 15-åringar var förhuden sitter. Nummer 31 skrattade inte. Han visste verkligen inte vad hon pratade om. Var satt den här huden som judar(vi hade religionslektion) skar bort på sina kill-spädbarn??

Jag och den här killen gick i samma klass från lekis till 9an. Ja, han var alltid konstig, "Bonn-Emil". Inte efterbliven pga en genetisk defekt utan han hade bara missat en del sociala saker... de förstärktes antagligen av oss andra som verkligen tyckte att han var efterbliven. Behöver jag säga att jag skämms idag? Både för saker jag sa själv men mest för det jag lät andra säga till honom... för egentligen så gillade jag Emil och tyckte inte alls att han var speciellt jobbig... inte hela tiden iaf. Han var hur snäll som helst... även om han var heldum i kolan ibland. Det var nästan som en bror, jag har ingen så jag kan inte säga säkert. Vi bråkade hela tiden och han var nästan den ende i hela skolan som var större än mig. Var fan över 160 cm i 5an redan(jag alltså). Men trots att vi bråkade så kunde vi alltid prata. Jag tvekade aldrig inför att sätta mig bredvid honom i ceféterian eller på bussen. Var jag alltid så hård mot honom för att jag tog honom för givet, att jag trodde att han hade samma relation till mig som jag kännde mot honom?

För ungefär en vecka sedan skrev han till mig på Facebook. Jag blev både glad och överraskad över att han hittat mig -att han ville hitta mig också. Första meddelandet sa inte så mycket om honom men svaret jag sedan fick gör att jag både skrattar högt och får en sentimental tår i ögat. Emil är stor! På några få korta rader får han in inteligens, humor och samtal. Jag är inte chockad för att jag inte trodde han var smart, tvärtom. Han hade alltid bra betyg, kunde läxan, var helt otrolig med en bit papper och en blyertspenna. Det som gör mig glad är att han, trots hårda och stränga bondeföräldrar och det som inte kan kallas för något annat än terrorn i grundskolan, har hittat sig själv och gjort sin grej -hela tiden. Och inte blivit neddragen av all jävla negativitet han fått, bl.a. från mig. Han kanske inte hängde med när vi var kids men nu fan!

Nu kanske några tycker att inledningen är grym och taskig... men den är faktiskt bara rolig. Emil, om vi börjar umgås så pass att vi går på varandras födelsedagskalas igen så kan jag garantera dig att den här historien kommer komma upp varje gång du fyller jämt!

"Jag är ingen talare MEN jag måste få berätta om när vi var 15 år och hade religionslektion...."

Det är väl det här som skiljer mig från "riktiga" bloggare. Jag glömmer bort den i flera dagar men har ändå inget att skriva om.

Yes, jag är numera fattig. Klart att jag aldrig varit rik men jag har ändå kunnat köpa den där jackan åt Kalle, ett nytt koppel eller ett par skor utan att det påverkar hur jag måste leva resten av månaden. Nu är sparkontot helt tömt och jag har inte en krona över till någonting. Jag längtar efter min räddare -Skatteåterbäringen. Förra året shoppade jag upp varenda krona, eftersom sparkontot redan var hyffsat fett.

Jag vill ha låg hyra igen... var hittar jag en idiot som vill ha min lägenhet ist för sin mindre trea som kostar två lingon?

Knytis, övernattningar och en massa godis.

Lät videon gå och så kom den här upp.

Jag önskar jag hade en personlig assistent som letade fram saker hela dagarna som jag vill veta. Några knäppa videos, nyheter av alla de slag. Tänk vad allmänbildad man skulle bli. Tänk vad lat jag är som inte orkar göra det här själv.

Kolla in den här videon... men känsliga tittare varnas.

Tittade på en svensk realityserie om sjukvården igår. En kvinna skulle föda barn. Hon skrek och gav upp flera gånger... och då hade hon ändå en snabb förlossning. Mit hjärta dunkar hårdare och snabbare, det snurrar i huvudet och jag börjar gråta. Jag vill verkligen INTE föda barn. Jag ogillar de flesta ungarna jag träffat... de dreglar, skriker, luktar illa och kladdar på allt de kommer åt. Sen ska man genomgå den totala smärtan för att klämma ut skiten! Känns inte värt det! Ungjäveln kommer ändå hata mig om typ 10 år då jag bara är en gammal pinsam kärring som ska betala för allt. Jag blir arg på Kalle. Han vill absolut ha barn. Men kan han föda dem själv? Måste han vara gravid i 9 månader? NEJ! Det måste han inte! Det är jag som måste vara gravid och föda. Jag är arg för att jag vet att barn inte är något som jag har rätt att förneka honom. Jag kommer gå med på det i ett svagt ögonblick och sedan är det för sent.

Om jag blir äckligt rik och insiminering blir lagligt i Sverige så kan jag kanske tänka mig att skaffa barn frivilligt.

Adoptera... jo visst. Men det är skitjobbigt och reglerna blir bara hårdare och hårdare och det blir dyrare och dyrare. Sen kan man få ett sjukt barn (eftersom ingen i hemlandet vill ha det) eller så är det bara allmänt asfult och 7 år gammalt... ja, jag är så hemsk. Jag vill inte ha ett mongolit barn. Jag kan tänka mig att vara vårdare åt ett barn under en begränsad tid... men hela livet? Nej tack.

Våga vägra barn.

Kom på att jag inte ringt tjejerna och berättat att Kalle och jag förlovat oss. Helt knäppt. Tänker på dem varje dag men har inte haft en tanke på att ringa och berätta det här. De flesta av mina kompisar har varit sambos flera år, flyttat hemmifrån direkt efter gymnasiet(eller innan), skaffat barn eller förlovat sig för länge sedan... så nu kände jag mig liksom "lite mer i gänget". Äntligen en vuxenpoäng till mig! Kalle är den förste jag bott med och den som jag varit tillsammans längst med(utan att göra slut), egentligen flyttade jag inte hemmifrån fören jag flyttade ihop med honom. så jag har kännt mig lite efter, minst sagt.

Det jag fick veta:
Ellen - Hyr hus, med sin sambo sedan många år
Mikaela - Köpt 7-rumsvilla och ska gifta sig 12 September (hon har redan en 1 år gammal "bebis")
Lindha - Flyttat ihop med sin nya kille för typ ett halvår sedan och nu ska de ha barn i Oktober
Dessan - Har inte svarat än... men hon bräcker mig väl hon med.

Det här är alltså mina amigos, vi som skulle göra karriär eller i alla fall en massa saker tillsammans... byta blöjor ingick inte i de här planerna. Det är jättekul att alla har det bra och skaffar familjer... men som med Mikaela. När vi äntligen pratar så är 7 minuter ostört på telefon ett mirakel. Ska Lindha oxå bli helt uppslukad och omöjlig att nå fram till? Jag saknar dig Mikaela! De där 7 minuterna igår när Selma äntligen kunde sköta sig själv utan att riva huset eller ta livet av sig var de bästa 7 minuterna i mitt liv på hur länge som helst! Lindha! Du jobbar 18 timmar om dygnet nu! När ska du ha tid för mig?!

Ellen, Dessan, Amelie... nu håller iaf vi oss till planen! Inga barn innan 35! Vi ska festa och leva livet! Vi hälsar på våra älskade kompismammor och förvandlas till "Tant Erica" i några timmar men sen blir vi oss själva igen och bara älskar varandra och livet som bara kärleken kan! Vi möts väl runt 60 då vi är barnfria allihop igen.

Har bara haft Walle här i två dagar men det känns redan jobbigt. Han spiller vatten överallt, luktar rätt illa, häller ut sin mat, biter på mattan, skäller på alla som går förbi... Ja,såhär är det att ha hund. Men nu är det ju jag som har hund -inte alla på kontoret. Det ska bli skönt att åka hem med honom i eftermiddag.

Imorgon ska ringarna hämtas, om de kommit än, och lämna in hundburen jag köpte... mycket riktigt så hade en sömn gått. Hatar att köpa visningex men jag var desperat. Haha, skulle försöka hitta en skämtbild på en hund i bur men hittade ist precis(nästan) en sån modell som jag köpt... fast min är mörkgrå.



Usch, min rasttid är snart slut. Dags att börja leta upp jobb igen.

Jag beställde just från cdon igen! Jag skulle ju spara till en träningscykel! Mina senaste tjockisjeans börjar bli för tighta OCH utslitna... Misär. Surfade in på intersport.se direkt och började kolla ut vad det är jag sparar till. En halvlyxig motionscykel eller en Orbitreck kopia? Hittade ett par joggingskor oxå! Kalle och jag ska börja gå på mornarna. Jag känner redan hur fettet förbränns och musklerna växer.

Jag måste ut i skogen och klippa påskris. Har köpt en massa fjädrar och några röda kycklingar. Letade fram små porslinskycklingar jag fått av farfar en gång i tiden. Tyvärr hade näbben gått av på de flesta, men skit samma, vem ska kolla in det? Mitt ris kommer slå alla med häpnad... eller egentligen blir det ju tre ris. Yes, jag gillar pynt... eller iaf den sorten som bara är att slänga i soporna eller en kartong när man tröttnat på det. Haha, ni skulle se påskägget som jag köpt till påsken! Försökte köpa godissorter som jag inte tycker om...

Min hund är med upp till Sthlm resten av veckan. Han har varit oroväckande duktig. Inte kissat inne, bitit i någons skor eller ens stuckit upp på övervåningen för att bajsa i badrummet. Imorgon ska han med till kontoret... den ackumelerade summan kommer väl då. Har köpt en ny stor bur som jag kan låsa in honom i om det behövs. Får väl ställa den i förrådet.

I måndags var jag sjuk och hemma från jobbet. Perfekt läge att köpa påskpynt och lämna in våra ringar. De skulle komma till fredag hoppades hon.

Tisdag... amway träff. Fick hela affärsidén presenterad och även hur man skapar sitt eget företag ur det här. Ganska intressant tanke.

Nu... Walle står i köket och skriker efter Sagas lämnade köttbullar. Han vägrade äta frukost i morse så han är nog utvulten.
Lite senare... han försöker få upp fiskmatsburkarna... blä. Kanske ska mata honom iaf.