aeriel

Jaha, i helgen lyckades vi äntligen ta oss till IKEA och här nedan kan ni se ett axplock av vad som kom med hem.



Det blev även lite ljus, tyg till gardiner, ett överkast, en tillbringare, diskborstar, tassar... ja ni fattar att det var trångt i bilen på väg hem. Och ja det är ett likadant sideboard som jag redan köpt i Linköping. De ska stå bredvid varandra och det kommer bli jättesnyggt.

Det känns helt sjukt. Jag ska köpa lägenhet... läskigt... och kul. Jag längtar jättemycket tills päronen kommer och hjälper mig fixa dörrhål och loftsäng. Det kommer bli så bra! Lägenheten är så fin!  Se själva liksom.

Jag har även kommit ett steg närmare min önskemöblering i och med att soffbordet inhandlades i Linköping. Så nu är det bara bokhyllan kvar -tills vardagsrumsmöblerna är kompletta alltså.

Hurra för mig, i efterskott. 25 alltså. Vad ska man säga... en del verkar tycka att 25 är något att ha ålderskris inför. Håller inte med. Jag hade min stora ålderskris inför 20, då jag skulle sluta vara tonåring. Jag skulle sluta vara riktigt ung. Men hela 20-29 är ungt så 25 känns inte så läskigt eller speciellt. Inte för mig i alla fall. Men hey, jag är jävligt snygg, även som tjock, och det kan förståss hjälpa.

och fick igång verkstaden.

Datorn är nu köpt och installerad. Var till och med så vuxen att jag köpte Office! Det blev en "ordentlig" dator och inte en mini pc, en dm3 1075eo för att vara exakt.

Märks det att jag äntligen tömt kameran? Skulle kunna lägga upp ett till fotoinlägg med alla barndomsminnen som jag kastade när vi besökte mamma sist. Det går ju inte att spara på allt! Så jag tog kort på det som inte skulle sparas och sedan åkte det i soporna, eller till Kupan.

Det var både kul och skrämmande att gå igenom alla gamla saker. Skrämmande för att jag inte kommer ihåg ett skit av min barndom i Tuna, Småland. Inte ens när jag läser gamla brev, tittar på kort. Vad är jag för hemsk människa som inte lagt mina gamla klasskamrater på minnet? Från högstadiet kommer jag åtminstonde ihåg mina närmaste vänner.

Ja, ja.

Varför pratar man som en 5-åring med sin farmor? Jag gör det hela tiden. Enda undantaget är när jag ska peppa henne, typ vid klädköp eller när hon tycker saker är pinsamma. Hon tillhör den där generationen som fick lära sig att en del saker är opassande eller skämmigt. Men min farmor är cool, hon försöker bryta sig ur det där tänket.

Farmor, farfar och farfars moster kommer på lördag... då ska jag gå till fiket och köpa kaffebröd. Jag är nu så stor att jag bjuder hem folk på kaffe! Vuxenpoäng! Men jag bakar inte själv som sagt. Har försökt några gånger men det går oftast... väldigt dåligt. Dubbla mängden socker i sockerkakan ger olika resultat beroende på kakformen. En långsmal blir STENHÅRD och en liten rund form kan gräddas i flera flera timmar men stelnar ändå inte mer än till konsistensen av kolasås. Mamma fick slänga båda formarna. Att titta på TV samtidigt som du har mördegskakor i ugnen är inte heller att rekomendera.

Mina sovrumsgardiner är väldigt fina och funktionella men de ser faktiskt ut som att någon som gått på LSD designat dem. De är svarta i basen (så att rummet blir så mörkt som möjligt) och sen är det ett ganska litet, tätt och färgglatt mönster. Det är fåglar, blommor och trädgrenar i mönstret. Köksgardinerna är diskretare. Farmor syr. Hon messade nyss och sa att de är klara. Wohoo.

Vi var och letade efter en vardagsrumstavla igår... det är helt omöjligt. Vi gillar inte samma saker över huvudtaget. Varför är vi tillsammans nu igen??