Om chokladbollar

(Tidigare inlägg borttaget)


Min roligaste Negerhistoria kommer från min kusin S som sa såhär när han var liten:

"Jag vill ha en negerboll utan neger"

Han tyckte inte om kokosen... ALLTSÅ han trodde att det VITA utanpå var neger.

Bilden kommer från http://miasmagasin.blogg.se

Jag är så speciell...

Fan vad trött jag är på alla emokommentarer på youtube. "Åh, jag förstår precis hur han/hon menar... det är så meningsfullt" eller den självgoda "It doesn't make sence. But it makes sence to me". HALLÅ?!? Artisten är KÄND och får BETALT. Tror ni att det händer så fort man är bra? Tror ni helt ärligt att ni tillhör en liten elitgrupp och att ni är de enda i världen som är djupa nog för att kunna känna meningen i de poetiska/flummiga texterna? Va?!

Regina Spektor, CocoRosie och Anthony and the Johnsons är exempel på artister som av många anses vara "svåra" och "djupa". "Åh, det är så intellektullet, det är konst!" Är inte all musik det? Jag kan inte ens skriva en helt vanlig "jag är trött på livet" dikt. Kan ni det? Skriva musik? Jag kan inte ens få fram den som finns. Men ändå så kan jag uppskatta och förstå... vadå är jag inte ensam om det??

Och varför ska alla säga hur konstig den och den personen är? Att musiken är jättekonstig men att ni gillar det ändå. Skäms ni eller? Är det pinsamt att gilla den här typen av musik? Varför är de konstiga? Hur kan man "förstå" något som man tycker är konstigt? Något som är konstigt är ju något som inte går att fatta riktigt?

Jag älskar Reginas livespelningar (tyvärr suger det mesta på skiva) och Anthony. Det är KOMMENTARERNA som får mig att vilja spy. Ni är inte genier för att ni "förstår" låten och kan uppfatta att artisten spelar piano på ett karakteristiskt sätt. Ni mår inte sämre eller grubblar över världen mer. Ni är inte udda och orginella. Tyvärr.


Bra musik

 


RSS 2.0