aeriel

Kom på att jag inte ringt tjejerna och berättat att Kalle och jag förlovat oss. Helt knäppt. Tänker på dem varje dag men har inte haft en tanke på att ringa och berätta det här. De flesta av mina kompisar har varit sambos flera år, flyttat hemmifrån direkt efter gymnasiet(eller innan), skaffat barn eller förlovat sig för länge sedan... så nu kände jag mig liksom "lite mer i gänget". Äntligen en vuxenpoäng till mig! Kalle är den förste jag bott med och den som jag varit tillsammans längst med(utan att göra slut), egentligen flyttade jag inte hemmifrån fören jag flyttade ihop med honom. så jag har kännt mig lite efter, minst sagt.

Det jag fick veta:
Ellen - Hyr hus, med sin sambo sedan många år
Mikaela - Köpt 7-rumsvilla och ska gifta sig 12 September (hon har redan en 1 år gammal "bebis")
Lindha - Flyttat ihop med sin nya kille för typ ett halvår sedan och nu ska de ha barn i Oktober
Dessan - Har inte svarat än... men hon bräcker mig väl hon med.

Det här är alltså mina amigos, vi som skulle göra karriär eller i alla fall en massa saker tillsammans... byta blöjor ingick inte i de här planerna. Det är jättekul att alla har det bra och skaffar familjer... men som med Mikaela. När vi äntligen pratar så är 7 minuter ostört på telefon ett mirakel. Ska Lindha oxå bli helt uppslukad och omöjlig att nå fram till? Jag saknar dig Mikaela! De där 7 minuterna igår när Selma äntligen kunde sköta sig själv utan att riva huset eller ta livet av sig var de bästa 7 minuterna i mitt liv på hur länge som helst! Lindha! Du jobbar 18 timmar om dygnet nu! När ska du ha tid för mig?!

Ellen, Dessan, Amelie... nu håller iaf vi oss till planen! Inga barn innan 35! Vi ska festa och leva livet! Vi hälsar på våra älskade kompismammor och förvandlas till "Tant Erica" i några timmar men sen blir vi oss själva igen och bara älskar varandra och livet som bara kärleken kan! Vi möts väl runt 60 då vi är barnfria allihop igen.