aeriel

Jag skiter fullständigt i att det skulle vara ett religiöst uttryck. På offentlig plats (alltså överallt utom privata hem) så täcker man inte ansiktet. Att dölja sin identitet för andra skapar otrygghet. Varför ska muslimer få ett frikort i det här?

Att visa vem man är för andra människor och alla bevakningskameror tycker jag är att vara solidarisk. Det skapar en känsla av trygghet, att det är medmänniskor man går bland. För mig är det väldigt viktigt att få känna mig trygg och det gör jag inte när gapiga tonåringar springer runt i gorillamasker eller vuxna i rånarluvor.

Säger verkligen muslimska lagar att kvinnor måste gå runt i tält för att vara en sann muslim? Någon som vet?

Håret var skitlångt, behövde klippas.

Sa att jag vill ha så att det ligger på/runt axlarna och visade under nyckelbenen, långt ut på axlarna, med båda händerna. Och det måste absolut gå att sätta upp i hästsvans, tjatate jag nervöst om och om igen. Mycket trevlig frisör som frågar om jobbet och verkligen får igång mig. Efter ca 3 min så märkar jag att han håller på att klippa av hela håret utan att ta det i lager.

Jaja, luuugn Erica, han klipper bara av skiten där nere så att han ska kunna finlira lättare.

Sen vänder jag på huvudet och ser att han klippt i någon slags kil eller trekantsmönster så att håret som jag såg i spegeln, alltså luggen, var mycket längre än resten av håret.

LUGN ERICA. GE KILLEN CHANS ATT GÖRA KLART.

Han frågade hur jag stylar håret och jag säger då att jag alltid drar det bakåt med händerna (och visar) och aldrig använder hårspray eller några andra produkter för att fixera håret. Förväntar mig att han ska klippa en frisyr som funkar efter dessa instruktioner när han uppenbarligen inte lade så mycket tanke på att jag vill kunna sätta upp det.

Efter det så vet jag inte vad som hände riktigt. Satt med gråten i halsen och väntade på att han skulle bli klar så jag kunde springa hem och kolla vad han gjort.

Det går inte att ha i tofs utan att allt nackhår lossnar direkt. När jag drar med händerna genom håret eller flyttar benan ett par mm (MILLIMETER) så ramlar det över slingor som är flera cm längre än restan av håret på den sidan... Polisongerna är längre än resten av håret... det sticker fram testar och hårstrån lite var stans som inte passar in. Den lilla tofs som jag får till ser helt hackig ut.

Så nu har jag en längd som är kortare än vad jag bad om, i en frisyr jag inte bad om, ett dåligt utfört jobb helt enkelt men ändå så får jag inte boka tid för en omklippning av någon annan på salongen för killen måste få en chans att förklara hur frisyren ska vara... Eh va? En frisyr som behöver en handbok? Tyvärr, det är inte min stil. Jag sa att jag aldrig gör något med håret förutom att sätta upp det i en hästsvans och då vill jag ha en frisyr som passar till den typen av livsstil.

Kändis ger intervju till reporter. Reporter väljer ut det som är intressant/skapar rubriker. Kändis hamnar i blåsväder och får skit för sitt uttalande. Tänk på fansen. Tänk på vilket budskap det ger och hur det kommer få svaga människor att kanske dö för att de läser det här.

Men vems är ansvaret? Är det verkligen kändisars uppgift att alltid vara helt politiskt korrekta och inte erkänna att de precis som oss dödliga är svaga för grupptryck? Är det fel av dem att ge sanna detaljer om sina liv i en intervju. Borde de ljuga eller säga ingenting alls när de blir tillfrågade?

Självklart kan man hålla käften om dumma saker men det är ännu lättare för en reporter att LÅTA BLI att vinkla varenda ord som sägs för att skapa så mycket sensation som möjligt. En reporter har läsare. Borde inte reportern värna om sina läsare och oroa sig för att sprida vidare uttalanden (tagna helt ur sin mening) som kan få tusentals människor att må dåligt?

Nej, nej... det är bara när du är kändis och har pengar som du har ansvar. Vi andra och speciellt reportrar kan skriva, tycka och sprida vidare vad fan vi vill. Det är bara att skylla ifrån sig sedan. På typ samhället eller reklambranchen kanske.

För jag älskar verkligen att få hör tjockisskämt och gliringar och pikar om hur tjock jag är. ÄLSKAR DET!

Går till den snälla killen som gav mig sina servettpaket när jag fick näsblod på Stockholms tågperrong. Så snäll och hjälpsam och brydde sig verkliggen om hur jag mådde trots att jag måste sett ut som en galning med blod över hela ansiktet och förvirrat irrade runt och försökte gömma mig.

Tack!

Hur många gånger har inte både du och jag skämtat om att man vill skjuta eller hänga sig själv? "Ta ner skylten" verkar poppis just nu.

Kanske att man någon gång nästan menat det när saker varit tunga, men såklart inte ändå.

Men nu gjorde han det och det gör så jävla ont att se hur självmord används i humor i samband med skit som att morsan är jobbig eller skolarbetet är för jobbigt eller att din kärlek inte är besvarad eller att du är för tjock eller känner dig ful. Eller favoriten att dra in självmord i samband med baksmälla. Wtf? liksom.

 

"It's the only way out"... var det verkligen det?

Ica-Ulf spänner de inoljade musklerna i en humoristisk reklamfilm. Männen vrålar och hånar feministerna som de tycker borde protestera mot denna reklamfilm, varför klagas det inte nu? Samtidigt så passar dessa män på att diskutera hur äckliga, fula och bittra alla feminister är.

1. Den starkaste anspelningen i reklamfilmen var inte sex utan humor och ironi.
2. Vi kvinnor har vår egen kamp att utkämpa, eftersom vi får så extremt lite stöd från vårt motsatta kön så har vi inte så mycket tid över till annat.
3. Hur ska vi då ha tid att lägga oss i vad manliga reklamgubbar gör för någon humorreklam om Ica-Ulf?
4. Var är de manliga feministerna? När ska de komma till Ica-Ulfs försvar? Är de förresten också äckliga, fula och bittra eller stämmer det bara in på kvinnliga feminister?


Det är inte synen på män som är i störst behov av att ändras. Mannen ses inte som och känner sig inte som ett offer, utnyttjad, lägre stående. Till skillnaden mot kvinnorna som borde gå ut och leva i skogen om de är för tjocka, gamla eller gud bevare oss... fula.... hua! Tänk på andras (männens) trevnad liksom.

Svaret på; Var är feministerna? Är väl typ att; De har bättre saker för sig.

Kolla reklamen och de IQbefriade kommentarerna HÄR.

Camoflagemönster på kläder och accessoarer, leksaker som ser ut som verkliga vapen, lekar som bara går ut på att döda varandra, leksaker i form av krigsfordon... är det bara jag som blir förbannad? Jag verkligen hatar allt som har med det här att göra. Det är så jävla smaklöst att bära camoflage som mode och att lära sina barn att "krigslekar" är roligt.

Min ena kusin fick absolut inte leka med verklighetstrogna leksaksvapen när han var liten och fick inga i present... men tyvärr så kan inte andra vuxna uppfostra sina barn så han blev faktiskt namecalled av sina kompisar och då pallade min faster och farbror inte med trycket längre.

Tanken är korrekt men vem vill att ens unge ska bli retad för att vara en mes för att h*n inte har något att låtsasdöda sina polare med liksom?

Lady Dahmer är en av mina absoluta fovoriter i bloggvärlden och har på sista tiden skrivit (extra) mycket om genus och medvetenheten runt genus. Något som har slagit mig många gånger är hur "motståndare" till "genuskläder" ofta använder mobbing som sitt starkaste argument till varför det är fel att klä sina barn neutralt, eller att använda sig av genuskunskap i sin uppfostran. Barnet kommer alltså bli mobbat/utanför om man inte följer stereotypnormen. Man är en dålig förälder som gör så att ens barn kommer bli mobbat. Min åskit är istället som jag skrev i LDs blogg:

Angående det här med mobbing... Alltså varför ska man hela tiden ge föräldrar skit för att "nu kommer era barn bli mobbade om ni gör sådär". Kan inte ni som fäller sånna kommentarer se till att era barn låter bli våra barn då? Varför är det en förälders ansvar att se till att ens barn inte blir mobbat? Det är väl snarare en förälders ansvar att se till att ens unge inte mobbar andra barn???

2010-08-19 @ 12:15:37

Ah... Wes Anderson är Wes Anderson och jag älskar det. Den är rolig, speciell och bra gjord. Det är en animerad film som passar både barn och vuxna, även om den egentligen är för vuxna (skämtwise). Jag kanske inte är helt objektiv eftersom att jag älskar allt denna man gjort men jag skulle rekomendera denna film till alla som har en inteligenskvot över Deep Blue.

Så fort femenism, mäns våld eller genus kommer på tal så härsknar typ 90% av ens omgivning. Why? Ja, jag vet då inte. Jag tycker det är jätteintresant att diskutera jämstäldhet, grupptryck, social påverkan och inte minst mänskliga rättigheter.

Hur tänker de som blir provocerade av könsneutrala barnkläder, homosexuella, en kvinna som prioriterar sin karriär före barn? Varför blir man så jävla arg för att en sexigt klädd kvinna inte vill bli taffsad på? Har man inte rätt att klä sig hur man vill? Varför tycker en del att långtidsamning och samsovning är ett fall för socialen?

Jag själv har problem med offentlig amning eller rättare sagt osmaklig offentlig amning. Men vad som är osmakligt är ju väldigt subjektivt. Och självklart så hatar jag offentlig rökning. Att acceptera amningen är något jag själv känner att jag måste jobba på. Vad ska man göra som morsa liksom? Rökningen däremot... jag känner inte för att acceptera någon som skadar sin omgivning och det behöver jag faktiskt inte göra heller. Men amning är liksom helt naturligt så vad ger mig rätten att vara den som ska visas hänsyn i det fallet? Nej, just det. Ingenting.

Do you get my point?

Det finns en gräns för vad man orkar med när det kommer till gamla ex och nu är råget måttat.

Först var jag arg för att när vi var tillsammans så var han så... konstig. För mig är det inte normalt att inte höras på en vecka när man är ett par. Han klarade inte av konflikter så inget blev sagt eller utrett... inte för att det fanns så mycket att re ut egentligen. Jag var väldigt easy going och happy på den tiden. Önskar att jag kunde vara lika vacker på insidan nu som då. Gav så himla mycket av mig själv i form av glädje, samtal, öppenhet och värme... och visst kunde han ge tillbaka men hans jävla "kultur" och konstiga idéer kom alltid emellan och förstörde.

Detta var tre år sedan och de senaste 2,5 åren har han ringt och messat med jämna mellanrum för att försöka få mig tillbaka. I början fattar man liksom att "jaja, men nu fattar han vilken härlig tjej han hade och nu ångrar han sig" och det blev en jobbig period där jag bara ville säga vilket as jag tyckte att han var medan han trodde att han kanske fortfarande hade en chans eftersom jag svarade när han ringde. Efter det har det varit sporadiska samtal och sms som jag sällan svarat på. Vi har kommit fram till att vi numera är sams och kompisar som inte pratar eller träffas. Praktiskt. Passar alla.

Men nu till det som gått över gränsen... han ringer idag för att be om ursäkt för att han ringt och väckt mig och min familj klockan 5 på morgonen, i fredags, och i samma veva hasplar han ur sig att han inte kan sluta tänka på mig. "Jaja, gäsp, nu kommer Kalle gotta sig åt att han hade rätt, Im never gonna hear the end of it. Jag får väl bryta all kontakt the hard way iaf.". Men så har han mage att tillägga:

"Jag har verkligen slagit om helt i känslorna och verkligen älskar dig nu. För jag har insett att du är den enda som jag verkligen kan säga ha verkligen älskat mig, för den jag är."

Ja ba i mitt huvud... ok... så du ljög alla de gångerna du ylat ut att du älskade mig och inte kunde vara utan mig innan? Du stalkar mig och sätter käppar i hjulet på mitt nuvarande förhållande därför att jag är den enda som älskat dig? Inte för att du älskar mig?

E. G. O.

Liksom, han klarar inte av att få sina nya förhållanden att funka vare sig med svenskar eller somalier så då kan man gå tillbaka till Erica som var så himla fin och go hela tiden. Intelektet säger att du borde vilja ha mig så du kör på det eller??

Nej tack.

Även om inte Kalle fanns så skulle jag aldrig gå tillbaka till ett avdankat ex som jag redan vet hur det kommer sluta med. You had your chances, pucko.

Det finns ingen som skulle få mig att lämna Kalle utom Kalle själv. Han är världens bästa kille för mig, även om omständigheter (såsom tråkekonomi och div annat personligt) har gjort att det varit jävligt tugnt för oss som ett par. Men Kalle är ändå min man och kan en person inte respektera det och/eller honom så kan den fara och flyga.

Eminem kom på den tiden då jag var precis rätt ålder för älska honom resten av livet. Han är inte bara bra, vitsig, skicklig... han är bäst! Han säger det bäst! Det här är riktig musik. Dessutom har han släppt årets video.

Om det finns något som gör mig riktigt arg på sekunden (förutom Kalle) så är det den förbannade jävla kvinnosynen som gäller. Läste för första gången Paows blogg, alldeles nyss. Hon har tagit följde fråga från en tredje parts blogg (finns ingen länk till denna person tyvärr):


"…det är sjukt att en kille som knullat en massa tjejer omnämns som en grym kille, he is the man – …men om en tjej gör samma sak så är hon en slampa! Vad är det för fel på samhället…"

Självklart så svarar en med kuk:

"…man måste se det ur rätt vinkel. Om man har en nyckel som kan öppna ett lås så är det en bra nyckel. Om du har en nyckel som öppnar en massa lås så är det en riktigt grym nyckel, the master key. Men om man har ett lås som kan öppnas av vilken nyckel som helst så är det ju ett riktigt skitlås…"

Min följdfråga är då självklart; Varför är det jag som är dörren? Varför är en kvinna som ligger runt som hon känner för ett "skitlås"? Det kan väl lika gärna vara killen som ska hålla på sig? Som är äcklig och utsliten?

Undrar hur länge det skulle ta att knäcka hela världens manliga befolkning om vi vände på det här. Hur länge skulle de palla trycket av att alltid ses ner på, snackas skit om, hånas både bakom ryggen och öppet. Idag så är alla skällsord för en slampig kille en komplimang, men om vi säger dem tillräckligt många gånger med avsmak i tonen... vad händer då? Kommer det träffa mitt i självkänslan till slut?