aeriel

Det finns en gräns för vad man orkar med när det kommer till gamla ex och nu är råget måttat.

Först var jag arg för att när vi var tillsammans så var han så... konstig. För mig är det inte normalt att inte höras på en vecka när man är ett par. Han klarade inte av konflikter så inget blev sagt eller utrett... inte för att det fanns så mycket att re ut egentligen. Jag var väldigt easy going och happy på den tiden. Önskar att jag kunde vara lika vacker på insidan nu som då. Gav så himla mycket av mig själv i form av glädje, samtal, öppenhet och värme... och visst kunde han ge tillbaka men hans jävla "kultur" och konstiga idéer kom alltid emellan och förstörde.

Detta var tre år sedan och de senaste 2,5 åren har han ringt och messat med jämna mellanrum för att försöka få mig tillbaka. I början fattar man liksom att "jaja, men nu fattar han vilken härlig tjej han hade och nu ångrar han sig" och det blev en jobbig period där jag bara ville säga vilket as jag tyckte att han var medan han trodde att han kanske fortfarande hade en chans eftersom jag svarade när han ringde. Efter det har det varit sporadiska samtal och sms som jag sällan svarat på. Vi har kommit fram till att vi numera är sams och kompisar som inte pratar eller träffas. Praktiskt. Passar alla.

Men nu till det som gått över gränsen... han ringer idag för att be om ursäkt för att han ringt och väckt mig och min familj klockan 5 på morgonen, i fredags, och i samma veva hasplar han ur sig att han inte kan sluta tänka på mig. "Jaja, gäsp, nu kommer Kalle gotta sig åt att han hade rätt, Im never gonna hear the end of it. Jag får väl bryta all kontakt the hard way iaf.". Men så har han mage att tillägga:

"Jag har verkligen slagit om helt i känslorna och verkligen älskar dig nu. För jag har insett att du är den enda som jag verkligen kan säga ha verkligen älskat mig, för den jag är."

Ja ba i mitt huvud... ok... så du ljög alla de gångerna du ylat ut att du älskade mig och inte kunde vara utan mig innan? Du stalkar mig och sätter käppar i hjulet på mitt nuvarande förhållande därför att jag är den enda som älskat dig? Inte för att du älskar mig?

E. G. O.

Liksom, han klarar inte av att få sina nya förhållanden att funka vare sig med svenskar eller somalier så då kan man gå tillbaka till Erica som var så himla fin och go hela tiden. Intelektet säger att du borde vilja ha mig så du kör på det eller??

Nej tack.

Även om inte Kalle fanns så skulle jag aldrig gå tillbaka till ett avdankat ex som jag redan vet hur det kommer sluta med. You had your chances, pucko.

Det finns ingen som skulle få mig att lämna Kalle utom Kalle själv. Han är världens bästa kille för mig, även om omständigheter (såsom tråkekonomi och div annat personligt) har gjort att det varit jävligt tugnt för oss som ett par. Men Kalle är ändå min man och kan en person inte respektera det och/eller honom så kan den fara och flyga.