aeriel

Min helg.

Ibland känns det som att jag lever i en tomteverkstad... och jag är precis lika mycket tomte som alla andra.

Kalle blev bajsnödig och slängde luren i örat på mig. Han var tvungen att lyfta upp Walle och springa hem så han kunde inte prata mer. När han kommit hem och skitigt färdigt så ringde han upp:

-Hej, jag var tvungen att springa.
-Jag märkte det. Stackars Walle.
-Ja... det gick på 10 sekunder. Jag fick knipa så hårt att jag har träningsvärk i rövrumporna...

Skön felsägning.

Vi var och såg Wolverine i helgen. Den hade den där lite obehagliga Macho-snyft känslan rakt igenom. Coola karaktärer som var goda dog en efter en. Två nya karaktärer som överlevde var dock Viktor och Gambit. Jag och Kalle tjafsar om att Viktor skulle vara Sabertooth... Jag tror inte att Sabertooth och Viktor är en och samma i filmerna. Gambit verkade helt överlägsen i sina krafter... var har han varit i film ett och två? Det bidrog ytterligare till konsitghetskänslan. Alla var så jävla överlägsna i den här filmen. Alla var profs på sina krafter och inte det minsta jagade av "vanliga" människor.

Ikväll bär det av mot Paris. Jag ska sitta emellan Filip och John. Stackars dem säger jag bara. Mina skor började lukta redan förra sommaren och det har inte blivit bättre i år. Utöver det så har jag även min gamla serveringströja på mig. Efter 3-4 timmar börjar den lukta gammal skoghuggare. Det spelar ingen roll hur nyduschad jag är eller hur mycket deoderant jag tar på.

Ta det lugnt grabbar. Jag lovar att byta tröja innan vi åker.

Mitt leg gick ut  den 9 Maj 2008. Har kunnat handla både på systemet, kort utan kod, hämtat ut post, kommit in på krogen och allt annat som man ska ha legget till. Inge problem tills i helgen. Som tur var så var kvinnan i postutlämningen inte surare än att hon skällde på mig. Jag fick hämta ut mina saker ändå. Ett par äkta dior solglasögon och en kanske inte så äkta Chanel 2.55 jumbo i svart skinn. Tradera är en drog.

Jag lyssnade för första gånge på Pete Doherty idag. FÖRSTA gången och nu är jag också kär. Varför måste han vara en äcklig, morallös knarkare?? Samma med Amy Whinehoue. VARFÖR!?! Om jag köper er musik... köper jag knark åt er då?

Jag har alltid gillat artisten Ciara. Sjunger bra, klär sig bra, sjukt snygg, dansar som en gudinna OCH hon verkade ha integritet. När hon skulle visa ett sexigt danssteg i the Tyra show så vägrade hon vända rumpan mot kameran eftersom hon hade kjol på sig. Jag blev imponerad.

Nu är jag inte så imponerad längre. Ciara har en ny skiva på gång/redan ute?, iaf så är den väldigt färsk.... På skivan ligger ett spår med CHRIS BROWN! Något som inte är så färskt är misshandel av Rihanna som lille Chris är skyldig till. Hur kan hon ge ut skivan utan att ta bort spåret?!? Ciara, you brake my hearth.

Blogga? Nä...

Jag känner inte för att skriva. Det finns bara saker som irriterar mig -inte engagerar mig just nu. Kalle är såklart det mest irriterande momentet. Fan vad störig och barnslig du är Kalle. Och LAT!

Det blev lite iaf när jag väl satte mig. Har försökt tänka ut lite saker som skulle vara roligt att skriva ner under veckan men de försvann lika fort som de kom. Kanske borde gå runt med penna och block i brallorna? Men är inte det mer sånt som författare gör? Jag vill ju bara ha en blogg som är rolig att läsa ett år senare. Jag sparar min gamla Lunarstorm bara för att dagboken inte ska försvinna. Har tex listor från ett par julaftnar där jag räknar upp allt jag fått.

Har börjat tänka på det där med att plugga igen. Måste ju ändra så mycket i mitt liv då. Och kommer jag klara att plugga? Jag tror ju inte ens att jag kommer in men om jag gör det... är det typ min skyldighet att plugga då? Att ta vara på chansen? Jag borde vara tacksam för att de ens ger min chansen med min studiebakgrund?

Hur gör man för att klara studierna? Orka med allt tråkigt och stressen? JAg är grymt avundsjuk på alla som bara behöver höra eller läsa något en gång så kommer de ihåg det sedan. Är ännu mer avundsjuk på dem som orkar läsa/plugga 8 timmar om dagen. För det här är ju ett jobb. Att pluga är ett jobb.Om jag inte klarar att plugga -klarar jag att jobba då?

Jag är numera medlem på tradera. Ännu ett stressmoment. När ska jag buda, hur mycket, när är det stop, hinner jag, vad finns det, är den äkta, är den värd det, finns den billigare??? Så fortsätter det. PLUS att det är beroendeframkallande. Jag vill ju typ ha varenda väska i hela världen och här finns de... men kommer jag hinna först? buda mest? AAARGH!

Jag får panik vid tanken på att inte ha någon legitim flyktväg. Jag vet redan nu att om jag tackar ja så finns ingen återvändo och det innebär totalbokning! Du kan inte komma mitt i och gå när som. Du måste bidra med något. Tänk om det suger? Om det inte känns rätt?

• Du sitter på kafferep med byns alla gamla tanter och får inte gå därifrån fören klockan fem... nu är klockan 12.  Hjärnan håller redan på att rinna ut genom öronen på dig av tristess.

• Du ska gå på stan/ta en fika med en kompis kompis för ni ska börja lära känna varandra bättre... men du tycker att hon är rätt tråkig och ni har inget gemensamt intresse. När är det ok att säga att man måste gå?

• Du följer med och hälsar på en vän till familjen över helgen. Vännen har hundra skrikande, äckliga ungar som klättrar på dig. Man måste vara knäpptyst från och med att de går och lägger sig kl 8 på kvällen men man ska acceptera att de river huset klockan 6 på morgonen. De går in när du byter om, bänder upp låset när du sitter på toa eller duschar... om det ens finns något lås. Får man ångra sig och åka hem?

Jag föreställer mig redan innan hur jobbigt jag kommer tycka att det är och det tar tvärnit i hela själen. JAG VILL INTE. Jag vill hem och byta om till mina mjukiskläder, laga min mat, titta på min tv, krama min hund, ringa mina homies, och spela spel på datorn. Jag behärskar inte de sociala teknikerna "kallprata" och "bara hänga". Det blir tyst, olustigt, stelt och tråååkigt. Jag har faktiskt försökt och kan helt ärligt säga att de senaste ansträngningarna att skaffa nya "riktiga" vänner har slutat i katastrof. TOTAL KATASTROF!

fan vilket skumt inlägg det här blev men du fattar vad jag menar?

Det var gröna dagar i Metro och alla gav förslag på vad som ska göras för att rädda planeten. Andra artiklar försökte skrämma läsaren med att 2030 kommer vi behöva två jordklot. Jag tänkte samma som alltid: Barngräns i ALLA länder! Såg att en farbror tyckte likadant som jag i en artikel... han ansågs ha radikala åsikter. What?! Varför är det så fel? Titta på alla amerikaner som bor i trailerparks, alla uteliggare och kriminella i Sverige, INDIEN, alla barn på barnhem, vi lever över våra tillgångar, jorden klarar inte av att alla människor får samma standard som vi i väst, VI ÄR FÖR MÅNGA!

Jag älskar mina syskon och är glad för att jag har syskon men det funkar inte längre. ALLA länder måste minska sin befolkning om det ska hålla i längden. Vi som förstått det här måste helt enkelt börja. Mer utbildning till Afrika och Indien! Ni kan inte skaffa 20 ungar per familj längre! Hitta ett annat pensionssystem.

Var slåss man mest? Jo, där det är trångt.

Många ifrågasätter att jag har hund; min svärfar, min chef, mamma... jag själv när jag inte kan göra allt jag vill. Måste vara hemma från jobbet ibland, missar utekvällar, kan inte resa hur som helst. Det är lite begränsande minst sagt men han är ju så söt!

Det är skiiiitjobbigt. Så fort man måste göra något som innefattar länsgränser, kommuner och annat statligt skit så måste jag ta ledigt från jobbet!

Hade inget mer att säga.

varje gång känns det som att en helt ny nivå av baksmälla is nådd. Däckade innan jag hann dricka en liter vatten så huvudet kändes som att det skulle gå i tusen bitar så fort jag andades för tungt. Men det var roligt! Sprit är min vän.

Kalle ska raida så jag hinner inte skriva mer. GOD NATT!

... jag vill börja plugga. Det jobbiga är  att vi precis flyttat in i Strängnäs dyraste 3a, köpt en massa nya möbler till den och flyttat upp alla mina saker från Mamma och Sthlm. Ska vi flytta nu igen? För att bo kvar där vi bor nu när jag pluggar är helt omöjligt.

Ännu en gång har jag målat in mig i ett hörn. Hur ska det här gå till? Ingen kommer ju vilja byta med oss eftersom 5orna i Strängnäs är billigare än vår 3a och vi vill inte bo med färre rum. SSM kommer aldrig låta oss byta igen eftersom de äntligen lurat på någon deras dyraste lägenhet.

Ta ett djupt andetag...

Kalle bestämde att vi ska ha inflyttningsfest på lördag. Det är väl ok... men han bestämde det på tisdag kväll, samma vecka. Ok, men om jag vill bjuda någon då? Filip och Sara är närmast geografiskt och de har ju planer 3 dagar innan samma helg. Alla mina kompisar är mer eller mindre utspridda över olika studieorter. Och i lågkunjukturens anda är det inte alla som kan göra en 30 mil lång resa helt spontant. Sa jag att det är enkel resa?

Min lärares min var obetalbar. Där stod hon och skulle förklara för 30 asgarvande 15-åringar var förhuden sitter. Nummer 31 skrattade inte. Han visste verkligen inte vad hon pratade om. Var satt den här huden som judar(vi hade religionslektion) skar bort på sina kill-spädbarn??

Jag och den här killen gick i samma klass från lekis till 9an. Ja, han var alltid konstig, "Bonn-Emil". Inte efterbliven pga en genetisk defekt utan han hade bara missat en del sociala saker... de förstärktes antagligen av oss andra som verkligen tyckte att han var efterbliven. Behöver jag säga att jag skämms idag? Både för saker jag sa själv men mest för det jag lät andra säga till honom... för egentligen så gillade jag Emil och tyckte inte alls att han var speciellt jobbig... inte hela tiden iaf. Han var hur snäll som helst... även om han var heldum i kolan ibland. Det var nästan som en bror, jag har ingen så jag kan inte säga säkert. Vi bråkade hela tiden och han var nästan den ende i hela skolan som var större än mig. Var fan över 160 cm i 5an redan(jag alltså). Men trots att vi bråkade så kunde vi alltid prata. Jag tvekade aldrig inför att sätta mig bredvid honom i ceféterian eller på bussen. Var jag alltid så hård mot honom för att jag tog honom för givet, att jag trodde att han hade samma relation till mig som jag kännde mot honom?

För ungefär en vecka sedan skrev han till mig på Facebook. Jag blev både glad och överraskad över att han hittat mig -att han ville hitta mig också. Första meddelandet sa inte så mycket om honom men svaret jag sedan fick gör att jag både skrattar högt och får en sentimental tår i ögat. Emil är stor! På några få korta rader får han in inteligens, humor och samtal. Jag är inte chockad för att jag inte trodde han var smart, tvärtom. Han hade alltid bra betyg, kunde läxan, var helt otrolig med en bit papper och en blyertspenna. Det som gör mig glad är att han, trots hårda och stränga bondeföräldrar och det som inte kan kallas för något annat än terrorn i grundskolan, har hittat sig själv och gjort sin grej -hela tiden. Och inte blivit neddragen av all jävla negativitet han fått, bl.a. från mig. Han kanske inte hängde med när vi var kids men nu fan!

Nu kanske några tycker att inledningen är grym och taskig... men den är faktiskt bara rolig. Emil, om vi börjar umgås så pass att vi går på varandras födelsedagskalas igen så kan jag garantera dig att den här historien kommer komma upp varje gång du fyller jämt!

"Jag är ingen talare MEN jag måste få berätta om när vi var 15 år och hade religionslektion...."